Självklart finns det dagar då jag inte står ut med mig själv. Med vad jag har blivit. Idag har jag lyckats ta mig ut ur lägenheten och det borde ses som en seger. Ett framsteg. På väg till affären för att handla. Uppdrag: handla ångestdämpare.
Gräddfil, dippmix, chips, Trocadero, en Harlequinbok. Så står jag där på Ica och stirrar ner på dessa fem varor och föraktet för mig själv översvämmar mig. Tårarna sticker i ögonen, håligheten i bröstkorgen känns som att den ska explodera. Fem varor = bevismaterial 1A för en ensam människa. Kanske inte en påtvingad ensamhet. Men ensam likväl.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar