måndag 13 april 2009

Att medicinera eller inte...

En kompis till mig har lånat mig boken "Aldrig depression". Som jag förstår det så är det ännu en av böckerna av dessa läkare som hävdar att det är direkt skadligt att inte medicinera vid depression. Varje depressionsperiod förstör våra hjärnor än mer och vägen tillbaka blir längre och längre, snårigare och snårigare. Jag är inte förvånad....

Jag har medicinerat fyra gånger. Varje gång mellan ett och tre år. Och visst hjälper det. Lite mer energi, lite mer handlingsförmåga. Medicinen har tagit bort dödslängtan och den värsta ångesten. Men de medicinerade perioderna är ju inte himmlen för det. Medicinen tar nämligen bort så mycket mer. Jag blir hälften av mig själv. Tar inte bara bort dödslängtan, utan livslängtan också. Medicinen hjälper inte mot meningslöshetens klor...

I slutet av hösten visste jag att det var på gång igen. Jag hade varit medicnfri i 10 månader. Ynka 10 månader. Och det hade gått bra. Stor livskris till trots. Men det var tack vare avsaknaden av medicin som jag lyckades förmå mig göra de val som var nödvändiga för min egen överlevnad. I november kände jag att energin började sippra ur mig. Jag orkade inte längre. Jag hade svårt att hänga med i samtal på jobbet. Jag hade svårt att engagera mig i mina vänners problem. Jag har lärt mig att känna igen symptomen. Det är dags att kontakta läkaren och be dem sätta in medicinen. Innan det slår till. Så varför gjorde jag det inte?

Stolthet är ett av svaren. Vem av oss vill inte känna att vi är starka nog i oss själva? Vem vill vara en halv människa, en människa som inte fungerar utan kemiska substanser?

Nu är det april. Jag har i stort sett inga minnen av januari och februari. Men jag vet att det var smärtsamt, mörkt och oändligt. Mars var uthärdligt. April verkar föra med sig en och annan BRA dag. Men det är en bit kvar till andra sidan. Men nu vet jag att jag kommer att klara det. Jag kommer att klara det. Utan medicinen. Och jag behövde känna en hel period. Utan medicinen. Frågan är bara hur svåra skadorna på min hjärna är nu....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar