Klockan är halv tre på natten. Jag är så fruktansvärt trött. Så fruktansvärt, fruktansvärt trött. Om jag hade någon gudstro kvar och bara fick be en endaste bön skulle jag be om att få sova. Men varje gång jag släcker lampan kommer den smygande....ångesten. Och det går inte att sova med ångest. Jag fortsätter att försöka så klart. Tänker att kanske hinner jag somna innan den kommer. Med lampan tänd hålls ångesten undan med hjälpa av en bok. Jag är så trött att jag tappar boken i ansiktet. Så släcker jag. Ångest. Så jag provar utan att släcka. Ångest. Sömnmedel? visst. Ångest.
Hur ska jag orka upp till jobbet imorgon? Ångest
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar